Trots att jag misstänkte att jag skulle gå över tiden hade jag innerst inne hoppats att jag inte skulle behöva skriva om ytterligare en vecka av graviditeten. Med facit i hand vet vi ju också att det kommer bli ytterligare ett inlägg – för nu har jag faktiskt gått in i vecka 42 (41+2) det vill säga 10 dagar ”över tiden”. Men innan vi fokuserar på sista (ja – nu vet vi med säkerhet att vecka 42 är sista veckan av graviditeten för jag blir igångsatt till helgen om hon inte kommit) så tänkte jag skriva om vecka 41.
Vad har hänt senaste veckan? Precis som jag skrev förra veckan är vårt liv inte så händelserikt just nu eftersom att vi är i karantän i väntan på att förlossningen ska starta. Vårt beräknade förlossningsdatum passerade (2/4) utan minsta tecken på att Lillan beslutat sig för att lämna sin trygga vrå. En märklig känsla att dagen vi väntat och räknat ned till passerade utan att något speciellt hände. Vi kunde konstatera att hon valt sen utcheckning. En liten tidsoptimist, precis som sin mor och far. För att få tiden att gå rensar vi förråd, lådor och garderober här hemma. Vi tar promenader, tittar på serier och lagar mat som vi fryser in. Vi försöker verkligen njuta och vila upp oss.
Hur mår bebis? Jag vågar skriva att vår tjej har det väldigt bra i mammas mage. Så bra att hon inte alls är särskilt sugen på att titta ut. Hon är färdigbakad enligt apparna, men ligger och köttar på sig ytterligare lite till. En dag blev jag dock lite orolig för att jag upplevde att hon var lite ”slö” och inte rörde på sig som hon brukar. Ni som följt min gravidresa vet att vi har en väldigt aktiv tjej i magen och därför valde vi att ringa in till BB-Stockholm då det kändes olustigt att gå och sova med vetskapen om att hon var så mycket lugnare än vanligt. Vi pratade med en barnmorska och kom överens om att vänta en timme och se om hon skulle börja röra sig mer – hon brukar nämligen vara som mest aktiv precis när vi ska sova. Lyckligtvis påbörjade hon sitt vanliga aktivitets-pass under den här timmen så när vi pratade med förlossningen igen när 60 minuter passerat kände jag mig tillräckligt lugn för att gå och sova. Annars hade vi 100% åkt in och kollat så allt såg bra ut. Med det sagt – ring hellre en gång för mycket än för lite till förlossningen om ni känner er oroliga. Jag lovar att ni inte är ”jobbiga”.
Å kroppen? Min dagsform varierar – särskilt påtagligt blir detta när det är dags för den dagliga promenaden. Vissa dagar kan jag knappt gå, medan det andra dagar knappt känns att jag är gravid. Jag upplever att jag haft mer foglossning och att höfterna knakar och ”luckras” upp mer än tidigare. Jag har ju varit hyfsat förskonad från detta tidigare. I övrigt känns det ungefär som tidigare veckor.
Skillnad mot veckan innan? Det är ju snarare en regel än ett undantag att förstföderskor går över tiden och föder efter det datum som man fått hos barnmorskan. Jag har hela tiden varit inställd på att gå över tiden (kanske mycket för att min mamma gått över tiden både med mig och min syster). Fram till BF (2/4) kändes det därför mest bara spännande, men lite osannolikt att hon skulle titta ut. Under vecka 41 har jag varit mer förväntansfull och gått som på nålar och undrat när de ska sätta igång, letat tecken och varje kväll när jag gått och lagt mig har jag tänkt att det kanske sätter igång i natt… Mot slutet av vecka 41 när jag insåg att det inte ens skulle bli någon bebis till 9/4 (som var en av mina gissningar där jag själv tyckte att jag hade ”tagit höjd”) började det dock kännas lite motigt (mer om det i nästa veckas uppdatering)… Men avslutningsvis vill jag till alla er som också har gått över tiden säga att du har aldrig någonsin varit så nära att träffa ditt barn som NU. Den tanken hjälper mig. Passa på att njut, vila och fixa hemma. Snart är bebisen här!
Här kan ni läsa mer:
