Imorgon infaller dagen vi så länge gått och väntat på och räknat ner till – vårt beräknade förlossningsdatum 2/4! Det känns i ärlighetens namn helt sjukt. Har inte dessa månader ändå gått väldigt fort? Undrar så om det blir en påsk-bebis eller om vi snällt får vänta lite till… Många i vår närhet har gissat på 6/4 och själv tror jag på 4/4 som var vårat BF datum från början eller 9/4 men vem vet? Det enda vi vet är att vi här i Stockholm blir igångsatta senast 2 veckor efter BF.
Dagsfärsk bild på magen i nytt lounge-set från Sanne Alexandra. Påskpresent från mig till mig 🙂
Nedan kan ni läsa om hur jag upplever vecka 40 av graviditeten. Tänk att det här kanske är den sista uppdateringen jag gör…
Vad har hänt senaste veckan? Vårt liv är inte jätte händelserikt just nu eftersom att vi är i karantän inför förlossningen. Om min sambo är minsta förkyld får han ju inte följa med till sjukhuset, så vi håller oss isolerade. Som tur är har vi haft riktigt tur med vädret och det har blivit en del (långsamma!) promenader i vårsolen. Jag har haft lite jobb med mina sociala kanaler att pyssla med men i övrigt har vi faktiskt bara tagit det lugnt och försökt förbereda oss inför vad som komma skall. Allt känns under kontroll, tjejens rum är klart (ska visa er imorgon!) och BB-väskan är packad.
Hur mår bebis? Jag tror att vår lilla tös mår bra i magen. Hon växer som hon ska och är fortsatt en livlig liten krabat. Jag har insett att jag kommer sakna magen och rörelserna så mycket. Även fast den är stor, tung och jobbig – särskilt på natten, så tror jag att det kommer kännas tomt utan henne så nära? Man är ju aldrig själv nu <3
Å kroppen? Jag letar såklart tecken, men jag känner absolut inga indikationer på att förlossningen är på gång. Ingen slempropp har gått vad jag märkt och sammandragningarna kommer varken mer ofta eller mer regelbundet. Förra veckan skrev jag att förvärkarna var här med besked, men jag tycker inte att de känns alls lika mycket längre. Hur började era förlossningar? Kommentera gärna 🙂 Tyvärr har jag fått någon låsning i sätesmuskeln som gör att jag knappt kan gå, jag vankar fram som en pingvin haha. Drabbades av detta tidigt i graviditeten men då släppte det efter någon dag. Vi får se om detta också ger med sig. Någon som varit med om liknande?
Skillnad mot veckan innan? Idag har jag haft en riktigt bra dag. Solen skiner, vi har varit hos barnmorskan, ätit glass i solen och gått nästan 10 000 steg. Men veckan som helhet har varit tuff. Nattsömnen har varit katastrof och jag har känt mig helt slut på dagarna. Jag vaknar flera gånger per natt och har svårt att somna om. Tur att jag inte jobbar och slipper ställa någon klocka på morgonen och dessutom kan unna mig tuppluren mitt på dagen.
Sammanfattningsvis så börjar det bli liiite jobbigt som ni hör. Jag har inte riktigt förstått varför folk tycker det är SÅ jobbigt att gå över tiden, men bara tanken på att hon kanske inte kommer förrän om två veckor(!) gör mig trött haha. Nu får hon mer än gärna titta ut. Vore så mysigt med en liten påsk-bebis! Vi längtar så vi nästan spricker.
Det är lätt att fastna i hur tungt det känns så här i slutet, men jag vill gärna passa på att poängtera att jag är så tacksam över att jag har fått uppleva en graviditet, att jag fått bära mitt barn. Det är verkligen en dröm som gått i uppfyllelse, men inget jag någonsin tagit för givet.
Här kan ni läsa mer:
