Bild från vecka 36+0.
Nedräkningen till lillans nedkomst fortsätter. Idag är det bara 18(!) dagar kvar till beräknad födsel (jag är i vecka 37+2) och i veckan jobbar jag mina sista dagar innan jag går på föräldrarledighet. Det har med andra ord blivit hög tid att sammanfatta föregående vecka (vecka 37).
Vad har hänt senaste veckan? Förra helgen blev jag överaskad med en till(!) Baby shower av min syster och underbara vänner. Jag blev även denna gång helt mållös och paff. De hade ordnat så fantastiskt fint med massa dekoration i rosa och guld, fluffiga cupcakes, alkoholfritt bubbel och magiska tårtor (en blöjtårta och en ätbar ;)). Vi satt i timmar och bara myste och pratade bebisar och graviditet. Därtill fick lillan så fina presenter från bland annat Livly. Alla skrev även fina meddelanden till bebis och oss föräldrar i en bok som jag tänkte krypa upp med i soffan någon dag och läsa. Känner jag de här tjejerna rätt kommer jag fälla en och annan tår. Är så tacksam och fylld av energi och kärlek efter denna dag. Vilken tur vår lilla tjej har som kommer växa upp med dessa vackra och genuina människor omkring sig.
Vi har ett färdig badrum och jag invigde i veckan tvättmaskinen genom att tvätta alla bebisens kläder. Vi har fått ärva en hel del från vänner och deras barn, fått kläder från när jag var liten, blivit bortskämda i form av gåvor och jag har heller inte kunnat låta bli att klicka hem massa fint. Dessutom kom svärmor hit förra helgen med massa presenter. Det var med andra ord inte en liten tvätt utan lillans lilla klädskåp i klädkammaren är nu fyllt till bredden. Allt har fått sin plats där inne och är så prydligt. Vi får se hur länge vi klarar av att hålla den ordningen.
Hur mår bebis? I fredags var vi hos barnmorskan igen. Jag kan inte understryka nog hur glad jag är att vi bytte och att min sambo får följa med. Det är en så mysig stund att få lyssna på hjärtslagen och prata om förlossningen och tiden efter och ställa frågor till barnmorskan. Lillans hjärta slog på fint och hon växer enligt sin kurva. Jag hade hoppats på att hon skulle vara fixerad, men så var inte fallet. Hon ligger fortsatt långt ned med huvudet och det är osannolikt att hon kommer vända på sig, men ändå hade jag hoppats på att hon skulle fixerat sig. Jag har dock blivit varse om att alla barn inte fixerar sig och egentligen säger det inget om hur nära förlossningen är. Enligt apparna är vår lilla (stora) tjej i slutet på vecka 37 ca 46 cm lång och väger ca 3 kg.
Å kroppen? Dagsformen varierar. Ibland känner jag knappt någonting, men generellt vill jag säga att jag är TRÖTT och tung. Jag har svårt att hitta ork till de där dagliga promenaderna samtidigt som jag vissa dagar istället får världens energi och börjar städa ur skåp och rensa. Ilningarna nedåt fortsätter och vissa dagar har jag en molande smärta som känns lite som mensvärk.
Skillnad mot veckan innan? Tröttheten har intensifieras och den där molande känslan kommer mer ofta. Jag har kommit till en punkt där jag känner att hon gärna får komma snart (läs nu). Länge gick jag runt och kände mig stressad för att vi hade så mycket kvar att ordna och jag kände mig inte mentalt förberedd på varken förlossningen eller att bli mamma. Frågan är om man någonsin blir det, men jag känner iallafall att vi har de mesta praktiska på plats och det har gjort mig mycket mer lugn.
