Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Dold förvaring bakom gardiner

Idag tänkte jag tipsa er om en smart förvaringslösning som jag fixat hemma hos oss. Jag visade den snabbt på instagram-story för er som följer mig där, men jag tänker att ni säkert är några som missat.

Vi börjar med lite bakgrund – eftersom att vi ville att våra gardiner i sovrummen skulle kunna hänga fritt för ett vackert fall även när vi drar för dem framför fönstret placerade vi gardinskenan i taket en bra bit ut från väggen då vår fönsterbräda stack ut ca 20 cm från väggen. Därav uppstod det ett ”tomrum” mellan vägg och gardin bredvid fönstret som jag bestämde mig för att utnyttja. Till vårat sovrum beställde jag därför hem skoskåpet Trones från Ikea. Ett riktigt budget-kap (199 kr för 2 st!) och skruvade upp på väggen. Min tanke är att vi ska förvara skor men också annat i dessa så som t ex våra laptops när de inte används, jobbgrejer (alla ni som också jobbat hemifrån detta år vet vad jag menar), alla mina kvitton till bolaget, osv. Så skönt att kunna få bort sådant från ”öppna ytor”. Annars är de lätt att de ligger framme och skapar ett rörigt intryck.

I barnkammaren är tyvärr inte väggen tillräckligt bred för att Trones skulle få plats (det handlade om mm tyvärr). Istället hittade jag dessa smarta vägghyllor/korgar hos Jotex (dock billigare hos Homeroom). Dessa bygger heller inte lika mycket på djupet, vilket gör att de kanske passar även hos er som inte har lika djupt ”mellanrum” mellan vägg och gardin.

Jag är himla stolt och nöjd över den här idén! Kanske är den applicerbar även hemma hos er. Tänk dock på att gardinerna fortsatt ska kunna hänga fritt för ett fint intryck. Den dolda förvaringen ska med andra ord inte göra att gardinen buktar ut.

Gravid vecka 42

Som jag skrev i min senaste uppdatering kring graviditeten har jag passerat BF med mer än en vecka, 11 dagar för att vara exakt. I skrivande stund befinner jag mig alltså i vecka 41+3 (om någon timma 41+4). Att gå in i vecka 42 var verkligen tungt mentalt, något jag inte alls var förberedd på. Här kommer min sista uppdatering av denna graviditet, en väldigt LÅNG, naken och ärlig sådan. Nästa gång jag skriver på temat hoppas jag att det är min förlossningsberättelse ni får läsa…

Vad har hänt senaste veckan? Vi har varit och gjort ett ultraljud och imorse hade vi vårt sista besök hos barnmorskan innan bebisen är här. Vi har fått tid för igångsättning på lördag om hon inte kommit innan dess. I övrigt har vi nog testat allt för att försöka få det att dra igång utan framsteg.

Hur mår bebis? Bebis verkar uppenbarligen fortsatt trivas i magen. Av ultraljudet att dömma uppskattas hon till ca 3400 gram, jag har bra med fostervatten och flödet från moderkaken via navelsträngen är fortsatt bra. Vår ultraljudsläkare sa att man kunde se skugga av hennes HÅR! Hur häftigt?

Lilla skruttan <3

Å kroppen? Jag tror (?) att slemproppen gick i söndags kväll (41+1) men ännu har jag inga regelbundna smärtsamma sammandragningar. Jag har sammandragningar, magen blir verkligen stenhård, men de gör inte ont. Vissa sammandragningar känns lite som molande mensvärk men de är som sagt få och inte regelbundna. Hos barnmorskan imorse prövade vi efter lite tjat att göra en hinnsvepning men precis som vår barnmorska misstänkte gick det inte. Däremot var tappen mjuk vilket ändå känns positivt. Jag försöker acceptera att kroppen inte är redo än och så länge jag och bebis mår bra försöka ta det med ro. Nu har vi som sagt ett (nytt hehe) datum att förhålla oss till. Jag hade såklart önskat slippa igångsättning och att kroppen fick komma igång naturligt, men jag försöker tänka att det även finns fördelar med igångsättning. Det är faktiskt många av er som hört av er och berättat om era positiva upplevelser. Tack snälla för det! Jag är om sanningen ska fram helt hänförd och rörd över all den pepp och kärlek jag fått sista dagarna. Ni är så fina. Samtidigt gör jag mitt bästa för att stänga ute de (få men ack så svidande) negativa kommentarer om igångsättning och ”upplysningar” kring risker med att gå över tiden jag fått. Jag förstår (vill tro) att folk inte menar något illa utan vill väl, men det blir inte lättare för mig att hantera oro och alla känslor med dessa kommentarer hängandes över mig. Jag måste acceptera läget och lita på vården. Jag räknas inte som överburen utan som min barnmorska sa så är det normalt och väldigt vanligt att föda +/- 2 veckor från BF.

Skillnad mot veckan innan? Det har varit en känslomässig berg och dalbana senaste dagarna. När jag gick in i vecka 42 i lördags bröt jag ihop fullständigt. Från ingenstans. Visst har jag väl känt av hormonpåslaget och alla känslor under graviditeten, men sista dagarna har varit extrema. Jag är så nära till gråt precis hela tiden samtidigt som jag har svårt att sätta fingret på varför jag tycker att det är så jobbigt. Luften gick nog helt enkelt ur mig och en känsla av uppgivenhet infann sig. Jag har i så många dagar (veckor) laddat och tänkt att idag kanske det händer, men gått och lagt mig besviken för att inget startat men ändå hoppats på att inatt kanske det börjar, för att vakna besviken, men laddat om igen och tänkt att idag är det dags osv osv. Jag kände till slut att jag helt enkelt inte längre orkade ladda om för att ännu en gång bli besviken. Istället kändes det hopplöst och samtidigt blev jag rädd för mina egna känslor att jag inte längre kunde känna entusiasm eller hade energi att ladda för förlossningen. Jag som tidigare varit så förväntansfull kände mig bara helt tömd på energi. I lördags grät jag hela dagen tills Jossan ringde och peppade och fick mig på andra tankar. Jag tror att hela situationen med att vi är i karantän och varit det i några veckor nu gör det ännu lite jobbigare för det är förbaskat svårt att få dagarna att gå och att tänka på något annat. Vi träffar inga vänner eller familj, kan inte spontant sticka ner på Ica och handla det vi är sugna på, inte sitta på en solig uteservering och äta lunch eller unna oss någon härlig ansiktsbehandling eller manikyr eller något annat som det tipsas om i forum och appar att man ska göra sista tiden innan bebis. Jag vill verkligen inte klaga, för jag vet att många har det värre, men jag försöker bara ge er en ärlig bild av hur det känns just nu. Kanske kan det vara en tröst för någon i samma sits. Jag har haft tur som haft en okomplicerad gravid-resa hittills, men just nu ska jag verkligen inte sticka under stolen med att det är tufft (tungt!) fysiskt och framförallt psykiskt. Efter ett råd/samtal från världens finaste Sanne har jag nu landat i att det är helt ok att inte känna mig peppad och vara på tårna nu. När de väl drar igång – oavsett om det sker naturligt eller med igångsättning så kommer jag hitta tillbaka till känslan och energin. Jag måste bara lita på min kropp. Nu fokuserar jag istället på att vila upp mig och att vi senast på lördag (!) vet att vi kommer åka till förlossningen. Precis som jag skrev sist – vi har aldrig tidigare varit så nära att träffa vår DOTTER som exakt precis NU. Och till er som är i samma sits vill jag bara skicka lite pepp och kärlek, jag vet hur det känns och det är helt okej och fullt normalt att känna uppgivenhet, oro eller just det du känner.

I lördags läste jag för första gången vad mina fina vänner skrivit till mig och bebis i den här boken som jag fick på min baby shower. Jag har hela tiden känt att jag velat ”spara” den, precis som att jag visste att det skulle komma en sådan dag som i lördags då allt kändes mörkt. Wow vilka kvinnor jag har i mitt liv. Tacksam!

Här kan ni läsa mer:

Gravid vecka 25

Gravid vecka 26

Gravid vecka 27

Gravid vecka 28

Gravid vecka 29

Gravid vecka 30

Gravid vecka 31

Gravid vecka 32

Gravid vecka 33

Gravid vecka 34

Gravid vecka 35

Gravid vecka 36

Gravid vecka 37

Gravid vecka 38

Gravid vecka 39

Gravid vecka 40

Gravid vecka 41

Så tog vi reda på könet

senaste från Home

Prisvärda och urgulliga babykläder

Jag har verkligen köp-stop till bebisen nu. Men det är ju så himla mysigt tidsfördriv så här i väntans tider och dessutom i karantän att sitta och kika på bebiskläder på nätet. Mina favorit-butiker med prisvärda kläder till de små är hittills Zara, Mango och H&M. Titta bara på det här fina – så gulligt att jag smäller av…

  1. HÄR
  2. HÄR
  3. HÄR
  4. HÄR
  5. HÄR
  6. HÄR
  7. HÄR
  8. HÄR
  9. HÄR
  1. HÄR
  2. HÄR
  3. HÄR
  4. HÄR
  5. HÄR
  6. HÄR
  7. HÄR
  8. HÄR
  9. HÄR
  1. HÄR
  2. HÄR
  3. HÄR
  4. HÄR
  5. HÄR
  6. HÄR
  7. HÄR
  8. HÄR
  9. HÄR
  1. HÄR
  2. HÄR
  3. HÄR
  4. HÄR
  5. HÄR
  6. HÄR
  7. HÄR
  8. HÄR
  9. HÄR

Gravid vecka 41

Trots att jag misstänkte att jag skulle gå över tiden hade jag innerst inne hoppats att jag inte skulle behöva skriva om ytterligare en vecka av graviditeten. Med facit i hand vet vi ju också att det kommer bli ytterligare ett inlägg – för nu har jag faktiskt gått in i vecka 42 (41+2) det vill säga 10 dagar ”över tiden”. Men innan vi fokuserar på sista (ja – nu vet vi med säkerhet att vecka 42 är sista veckan av graviditeten för jag blir igångsatt till helgen om hon inte kommit) så tänkte jag skriva om vecka 41.

Vad har hänt senaste veckan? Precis som jag skrev förra veckan är vårt liv inte så händelserikt just nu eftersom att vi är i karantän i väntan på att förlossningen ska starta. Vårt beräknade förlossningsdatum passerade (2/4) utan minsta tecken på att Lillan beslutat sig för att lämna sin trygga vrå. En märklig känsla att dagen vi väntat och räknat ned till passerade utan att något speciellt hände. Vi kunde konstatera att hon valt sen utcheckning. En liten tidsoptimist, precis som sin mor och far. För att få tiden att gå rensar vi förråd, lådor och garderober här hemma. Vi tar promenader, tittar på serier och lagar mat som vi fryser in. Vi försöker verkligen njuta och vila upp oss.

Hur mår bebis? Jag vågar skriva att vår tjej har det väldigt bra i mammas mage. Så bra att hon inte alls är särskilt sugen på att titta ut. Hon är färdigbakad enligt apparna, men ligger och köttar på sig ytterligare lite till. En dag blev jag dock lite orolig för att jag upplevde att hon var lite ”slö” och inte rörde på sig som hon brukar. Ni som följt min gravidresa vet att vi har en väldigt aktiv tjej i magen och därför valde vi att ringa in till BB-Stockholm då det kändes olustigt att gå och sova med vetskapen om att hon var så mycket lugnare än vanligt. Vi pratade med en barnmorska och kom överens om att vänta en timme och se om hon skulle börja röra sig mer – hon brukar nämligen vara som mest aktiv precis när vi ska sova. Lyckligtvis påbörjade hon sitt vanliga aktivitets-pass under den här timmen så när vi pratade med förlossningen igen när 60 minuter passerat kände jag mig tillräckligt lugn för att gå och sova. Annars hade vi 100% åkt in och kollat så allt såg bra ut. Med det sagt – ring hellre en gång för mycket än för lite till förlossningen om ni känner er oroliga. Jag lovar att ni inte är ”jobbiga”.

Å kroppen? Min dagsform varierar – särskilt påtagligt blir detta när det är dags för den dagliga promenaden. Vissa dagar kan jag knappt gå, medan det andra dagar knappt känns att jag är gravid. Jag upplever att jag haft mer foglossning och att höfterna knakar och ”luckras” upp mer än tidigare. Jag har ju varit hyfsat förskonad från detta tidigare. I övrigt känns det ungefär som tidigare veckor.

Skillnad mot veckan innan? Det är ju snarare en regel än ett undantag att förstföderskor går över tiden och föder efter det datum som man fått hos barnmorskan. Jag har hela tiden varit inställd på att gå över tiden (kanske mycket för att min mamma gått över tiden både med mig och min syster). Fram till BF (2/4) kändes det därför mest bara spännande, men lite osannolikt att hon skulle titta ut. Under vecka 41 har jag varit mer förväntansfull och gått som på nålar och undrat när de ska sätta igång, letat tecken och varje kväll när jag gått och lagt mig har jag tänkt att det kanske sätter igång i natt… Mot slutet av vecka 41 när jag insåg att det inte ens skulle bli någon bebis till 9/4 (som var en av mina gissningar där jag själv tyckte att jag hade ”tagit höjd”) började det dock kännas lite motigt (mer om det i nästa veckas uppdatering)… Men avslutningsvis vill jag till alla er som också har gått över tiden säga att du har aldrig någonsin varit så nära att träffa ditt barn som NU. Den tanken hjälper mig. Passa på att njut, vila och fixa hemma. Snart är bebisen här!

Här kan ni läsa mer:

Gravid vecka 25

Gravid vecka 26

Gravid vecka 27

Gravid vecka 28

Gravid vecka 29

Gravid vecka 30

Gravid vecka 31

Gravid vecka 32

Gravid vecka 33

Gravid vecka 34

Gravid vecka 35

Gravid vecka 36

Gravid vecka 37

Gravid vecka 38

Gravid vecka 39

Gravid vecka 40

Så tog vi reda på könet

34 kvadrats webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!