Bebis 2021

Hej 2021

Bebis 2021
2 januari, 202118:33

Gott nytt år fantastiska ni! År 2020 är till ända och det är med försiktig optimism men också förväntan och hoppfullhet jag går det nya året till mötes. För nu kan det väl bara bli bättre? Vid den här tiden för nästan precis ett år sedan summerade jag år 2019 med det här inlägget. Vad lite jag visste då. Jag hade högt uppsatta mål, ljusa utsikter och tillförlit inför ett nytt decennium.  Sen kom Covid-19 och la sig som en blöt tung filt över välden. År 2020 kom att bli en prövning för oss alla och summerat har vi mött utmaningar ingen kunde föreställa sig. Men där finns också ljusglimtar och kanske framförallt insikter och lärdomar vi kommer bära med oss resten av livet.

Det har ju blivit lite av en tradition att jag summerar det gångna året i formatet nämnt ovan. Det ska jag göra även i år, håll till godo. Så länge bjuder jag på några bilder från vårt lilla intima nyårsfirande hemma hos några vänner. Lugnt och stilla, men så trevligt och det passade mig och magen alldeles förträffligt.

Gott nytt år från mig och barfotamannen haha…

Tänk att vi snart har en egen liten familj om 3 <3 Nästa år kommer vår lilla knodd på 9 månader vara med på utsidan av magen.

Alkoholfritt bubbel från Oddbird i glaset (från Cervera) och klänning från Mango som verkar vara slut. Finns liknande hos Adoore.

Övade lite på mammarollen med den här lilla gullisen på höften <3

Vi skålade i bubbel, åt skaldjur, killarna badade bubbelpool och så spelade vi sällskapsspel. En lugnt firande precis i min smak.

Gravid vecka 26

Bebis 2021
26 december, 202018:54

Jag på julafton i gammal klänning från Zara och skönaste strumpbyxorna för oss preggos från Boob Design. Hade tänkt ta fina julbilder framför granen med min lilla kula, men glömde såklart.

Hoppas ni alla har haft en fin jul så här långt! Vi firade julafton hemma hos mina föräldrar. Tanken var att min sambos föräldrar också skulle vara med, men eftersom vi befinner oss i den situation vi gör med Corona så beslutade vi att dela upp oss. Vi har sedan dess myst här hemma i lägenheten med sovmorgon, långa promenader ute i vintervädret (så mysigt med snö!), druckit varm choklad, ätit julgodis och tittat på mysigare serier. Idag gick jag in i vecka 27 i graviditeten så här kommer vecka 26 i ”vecka för vecka”.

I onsdags var det precis 100(!) dagar kvar till beräknad födsel. Jag känner mig fortfarande lite stressad för allt man ”ska” hinna med innan nedkomst, men samtidigt längtar jag såklart efter vårt lilla hjärta <3 I apparna kan vi läsa att man ska anmäla sig till föräldrakurs men vad jag vet är dessa inställda pga covid-19. Hur har ni andra förstagångsföräldrar som fött barn/är gravida under pandemin gjort? Finns det digitalt? Har ni tips på böcker eller något annat som kan fungera som substitut? Kanske en podd att lyssna på tillsammans med partner?

Vad har hänt senaste veckan? Jag har börjat boa. I helgen hade vi en rejäl rensning och fixardag här hemma med hjälp av mina föräldrar. Pappa hjälpte oss med all belysning som var kvar och mamma att organisera i skåpen. Sakta men säkert har vi också börjat tömma vårt gästrum/arbetsrum på prylar för att kunna börja inreda det till ett barnrum <3 Längtar!

Hur mår bebis? Vår lilla bebis fortsätter att vara aktiv, särskilt på kvällarna eller när jag sitter stilla länge. Rörelserna syns på utsidan och både jag och min sambo kan tydligt känna kroppsdelar t ex en fot som sparkar. Jag har hört att bebisarna vaggas till sömn av mammans rörelser så förmodligen är det därför h*n sprattlar och rör sig mest när jag är lugn. Enligt baby-apparna jag använder är bebisen nu 33 cm lång och väger ca 800 gram.

Å kroppen? Magen fortsätter att växa och jag börjar känna mig lite otymplig. Mina sambo skrattar lite när jag försöker kravla mig ur soffan/sängen ibland. Inte super graciöst. Jag förstår ju att det bara kommer att bli ”värre” så kan nog vara dumt att klaga på detta redan nu. Jag klickade hem fantastiska leggins, strumpbyxor/tights och amnings-bh som en liten julklapp till mig själv från Boob-Design i veckan. Nu börjar jag nämligen på allvar växa ur mina vanliga träningstights. De sitter och trycker över magen så dessa med mer plats och stöd för just magen var perfekta. Magkatarren har lyckligtvis försvunnit men trycket och smärtan på höger sida straxt under revbenet som jag känt ett tag sitter i, men jag tror den eventuellt klingat av något. Förmodligen är det barnet som trycker på och inte gallsten eller blindtarmen som jag var lite orolig för ett tag… En annan positiv sak är att min hy känns bättre! Jag som aldrig lidit av acne tidigare (knappt finnar) har sedan jag plussade i somras haft bedrövlig hy som varit otroligt känslig och stressad. Men nu äntligen (peppar, peppar!) känns den lite mer balanserad och rodnaden och blemmorna börjar försvinna.

Skillnad mot veckan innan? Tempot denna vecka är ett helt annat tack vare julledigheten och jag jag känner att min kropp svarar bra mot mindre stress, mer sömn och vila. Jag tycker definitivt att vecka 26 var bättre än 25, men det beror nog som sagt mest på mig och mina rutiner och kanske inte graviditeten i sig.

Här kan ni läsa mer:

Gravid vecka 25

Gravid vecka 25

Bebis 2021
22 december, 202022:49

Jag tänkte att det är dags att börja skriva ett inlägg i veckan om min graviditet i klassiskt ”vecka för vecka”-format. Veckorna springer iväg så det är hög tid. Jag närmar mig nämligen snart den magiska gränsen och nedräkningen med bara 100 dagar kvar till beräknad födsel. Jag har full förståelse för att många (några?) av er har noll intresse av min graviditet, medan vissa tycker att det ska bli spännande att följa. Det är omöjligt att göra alla nöjda och som ni vet jobbar jag med att göra mer saker för min egen skull. Så till alla er som absolut inte vill läsa, jag tvingar ingen. Skrolla bara förbi 🙂

Det här inlägget kommer egentligen lite sent. Jag skrev det i förra veckan, men hann inte riktigt publicera det innan jag var inne i vecka 26. Som sagt, veckorna går fort nu. Nedan kommer hur som helst summeringen av vecka 25…

Nu har lite mer än 60% av graviditeten passerat. Det känns både läskigt å lite stressigt på samma gång. Min sambo tjatar om hur mycket han längtar efter vår lilla skatt, medan jag mest är stressad över allt vi ska hinna med innan h*n får kika ut. Vår renovering är nästan klar. Men fortfarande finns en del grejer kvar som jag känner att vi bara måste få färdigt så snart det bara går. Handfat i badrummet är en sådan sak (helt sjukt att vi tvättat händerna och borstat tänderna i duschen i snart ett år. Smällar man får ta när man inte kan bestämma sig…). Dessutom har vi inte köpt några baby-grejer än (förutom några söta plagg som jag inte kunde motstå att klicka hem för att fira efter rutinultraljudet). Är det någon av er som vet om det brukar vara mellandagsrea på baby-/barn-grejer? Därutöver känner jag att jag inte riktigt har tagit in att JAG ska bli mamma. Jag hoppas att julledigheten ger utrymmer till lite vila och reflektion för att på riktigt försöka landa i och njut av sista 100 dagarna av graviditeten…

Vad har hänt sedan sist? Jag har ju inte använt detta formatet med vecka för vecka tidigare. Men sedan jag skrev om graviditeten sist haft samtal med min chef och HR om framtiden och en plan för resterande tid innan jag går på föräldraledighet. Det känns så skönt att ha en plan. I onsdags var vi hos barnmorskan. Vi går hos Vasamamma här i Vasastan och där får partner följa med vilket jag läst inte alla får nu under restriktioner pga Covid-19. Jag vill ju dela hela den här graviditeten med min fästman och det skulle kännas tråkigt att inte ha honom med. Det är ju pga pandemin så mycket man blivit ”snuvad” på t ex föräldrakurs och profylax.

Hur mår bebis? Med tanke på aktiviteten i magen så verkar bebis må bra! Jag älskar att känna vår lilla bebis härja runt där inne. Enligt baby-apparna jag använder – Babyjourney (där jag har vänner som jobbar och varit med och startat!) samt Preglife) är bebisen nu ca 30 cm lång(!) och väger ca 700 gram. Bebisen kan knyta sina händer och greppa sina fötter. HUR GULLIGT? Hos barnmorskan fick vi också lyssna på det lilla hjärtat som slog fint. Tänk att jag har två hjärtan som slår i min kropp…

Å kroppen? Jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig från några väldigt intensiva veckor på jobbet – har känt mig rätt slutkörd om jag ska vara helt ärlig. Och lite irriterad. Om det är stress eller hormoner låter jag vara osagt. Vill hitta tillbaka till mina rutiner med dagliga promenader. Tycker det är så svårt att komma ut i det här vädret när vi inte ens bjuds på lite lite dagsljus. December 2020 måste ju slå något form av rekord när det kommer till brist på ljus… Men nu går vi mot ljusare tider igen. Äntligen!

Jag har börjat få känningar av magkatarr och sura uppstötningar och har efter samtal med barnmorskan börjat äta Novalucol som hjälper. Det är nog en kombination av dålig sömn, stress, matvanor och graviditeten som är boven. Jag har även haft ont nedanför revbenen på höger sida – kan h*n ligga och sparka/trycka mot revbenet redan så här ”tidigt” må tro?

Skillnad mot veckan innan? Jag inser att tonen ovan inte är särskilt positiv, men jag är faktiskt gladare än det kanske låter. Förra veckan var bäcksvart om man jämför med hur jag känner idag. Mitt psykiska välmående är verkligen på uppgång och jag ser ljuset, det har börjat vända. Julledigheten närmar sig. Jag trivs i min gravidkropp med min lilla mage och egentligen har jag inte så mycket alls att klaga på just nu.

Gravid vecka för vecka?

Bebis 2021
12 december, 202011:55

Så har snart ännu en vecka passerat på det här året och i min graviditet. Veckorna springer verkligen iväg och jag känner att jag inte har tid att stanna upp och njuta av graviditeten, en fas i livet jag har drömt och längtat efter så länge jag kan minnas. Om jag ska vara ärlig är det faktiskt värre än så, för jag har inte mått särskilt bra sista tiden. Jag har jobbat för mycket, särskilt långa kvällar och nätter, under väldigt lång tid och kroppen och knoppen säger nu ifrån. Jag är ju van att aldrig säga nej eller ställa motkrav och sätter återkommande andras behov framför mina egna (jag lider av det klassiska ”duktig flicka”-syndromet ni vet). Men nu handlar det inte bara om mig längre utan också om ett till litet liv som växer och ska få fortsätta att växa och gro i mig. Och kanske är det därför dessa insikter faktiskt på riktigt börjar komma till mig. Senaste veckorna har varit omtumlande på flera plan och igår när jag gick och la mig kände jag mig så ledsen och besviken…

De här bilderna knäppte jag en kväll här hemma för några veckor sedan – magen har faktiskt blivit ännu lite större sedan dess. Jag känner att jag vill skriva mer om min vardag, mina tankar och graviditeten – inte minst för min egen skull! Tänk vad mysigt för framtiden att kunna gå tillbaka och läsa! Är det något ni vill att jag ska fortsätta med? Ska jag börja med vecka för vecka?

Dessa mjukiskläder köpte jag på H&M Home precis när jag fått reda på att jag var gravid. Jag minns att jag köpte dem i strl M för att jag tänkte att (i bäst fall) en växande mage skulle få plats. Byxorna verkar vara slut, men tröjan finns HÄR.

Jag önskar er alla en fantastisk helg och Lucia. Tänd massa ljus, baka, ta er ut på en promenad och läs en bok eller något annat som får er att må bra <3 Glöm inte bort att DU är värdefull och bra för just den du är, oavsett prestation. Och låt ingen annan trampa på dig. Ditt välmående är inte mindre viktigt än någon annans.

Tack <3

Bebis 2021
30 november, 202023:21

Tack för alla era lyckönskningar och varma gratulationer till graviditeten! Det har varit så mysigt att läsa dem under helgen. För jag läser varenda kommentar både här och på instagram och det värmer så ska ni veta.

När jag plussade <3

Jag har inte för avsikt att fortsättningsvis bara skriva om graviditet, förlossning och vår lilla bebis (även om jag skulle kunna fylla en hel blogg bara om det eftersom det är så himla kul och känns som hela mitt liv just nu). Istället kommer det här att fortsätta vara en inredningsblogg där jag bjuder på inspiration, inredningstips, bilder från vårt hem och vår renovering, vackra hem till salu och ett och annat budget-tips. Men jag tänker att min vardag ska få ta lite mer plats i bloggen igen, nu när jag kan vara mer öppen med er om den och det största som hänt i mitt liv – att det växer ett litet liv i mig! Sen tänker jag att en del saker går hand i hand – till exempel hur vi tänkt inreda barnkammaren. Det är så jag känner just nu i alla fall, sedan får framtiden visa vad jag känner när bebis är här.

För att det ska bli lättare för dig som faktiskt är intresserad av att läsa om och följa graviditeten och enkelt vill hitta just de inläggen har jag gjort en ny kategori – Bebis 2021. Ni andra får helt enkelt skrolla förbi.

Vår lilla bebis på rutinultraljudet. Fortfarande ofattbart att denna lilla älskling ligger och sprattlar i min mage!

De första tre månaderna av graviditeten var otroligt tuffa, både fysiskt och psykiskt. Mer om det en annan gång, men jag kan säga att jag helt klart hade romantiserat det här med att vara gravid. Missförstå mig rätt, det är den största gåvan, men att jag skulle må så här hade jag inte riktigt kalkylerat med. Så här i efterhand vet jag knappt hur jag klarade av att leverera på jobbet under den här perioden.

Jag vet att somliga av er har lagt märke till min frånvaro på sociala medier, framförallt på bloggen. En del har av kommentarerna att döma varit lite små sura för att jag inte kunnat leva upp till det bloggen brukade vara, medan andra uttryckt oro för mig (hur fina är ni inte?) och någon misstänkte till och med graviditet (är det fler som gjort det?). Oavsett vilket hoppas jag att ni nu förstår varför det varit tyst här. Egentligen ville jag bara berätta för er med det samma, men samtidigt visste jag att jag inte ville berätta på jobbet för tidigt och jag kände så starkt att jag (och min fästman) behövde och ville landa i detta själva innan hela världen skulle få veta.

Nu är den lilla kulan svår att dölja. Till och med under stora koftor som jag levt i hela hösten.

Kanske har ni några frågor om graviditeten och det som komma skall redan nu? Kommentera gärna så lovar jag att svara på (nästan) allt!

Sammanfattningsvis vill jag återigen säga tack, från både mig och min kärlek. Det är med enorm glädje och tacksamhet, men också ödmjukhet vi förbereder oss för vår livs största uppgift – att bli föräldrar.

34 kvadrat