Sedan jag började intressera mig för hem och inredning, någon gång i sena tonåren, har drömt om en ljus sekelskifteslägenhet med snirklig stuckatur, knarrande fiskbensparkett och vackra takrosetter. En dröm som jag mycket väl gjort er läsare i bloggen varse om. Jag förstår därför er förvåning när vi valde att slå till på vår nuvarande bostad, som när vi köpte den var i ett förfärligt skick…
Huset är egentligen från slutet av 1800-talet, år 1883 för att vara exakt, och uppfördes som arbetarbostäder till Hamburgerbryggeriet som på den tiden huserade i kvarteret. Men i slutet på 1900-talet, knappt 100 år senare, lades Bryggeriet ned och dåvarande fastighetsägare, det kommunala bostadsbolaget Svenska Bostäder, valde att renovera huset och lägenheterna till praktiska hyresrätter. Detta resulterade i att i princip alla vackra detaljer från byggnadsåret förstördes eller doldes under dåtidens moderna material så som spånskivor, gips och linoleummattor. Funktion och praktikalitet gick före allt vad omsorg för detaljer och kulturarv hette och sekelskiftescharmen var ett minne blott.
Mäklarbilder från när vi köpte lägenheten…
När jag och min sambo klev in i lägenheten och blev räckta varsitt mäklarprospekt en solig söndag förra våren, drygt 40 år senare, hade inte mycket förändrats. Plastmattorna låg kvar (om än lite mer slitna) liksom de glasfibervävda tapeterna som prydde väggarna. Till och med den ljuslila toalettstolen stod kvar i badrummet och skvallrade om 70- och 80-talets inredningsideal. Trots en opolerad yta och avsaknaden av de där detaljerna jag alltid drömt om så såg jag en otrolig potential i lägenheten. När jag tittade riktigt nära och såg bortom ytan kunde jag nämligen ana detaljer som trots allt skvallrade om minnen från en svunnen tid och när vi väl vann budgivningen blev min viktigaste uppgift att återskapa förstörda detaljer och ge tillbaka lägenheten den charm den en gång besuttit och respekten den förtjänar.
Det är som sagt ingen hemlighet att snirkliga taklister och takrosetter gör mig knäsvag. Att vi skulle addera detta i vår lägenhet var därför ett självklart val. Här fanns nämligen inte en tillstymmelse av taklist bevarad. Vad för typ av stuckatur vi skulle välja var däremot inte lika lätt. Jag vet inte hur många timmar jag spenderade inne hos D-cor och drömde mig bort bland taklister, vägglister, kassettak och ornament, den ena mer snirklig och överdådig än den andra. Där och då kände jag ju mer och större, desto bättre. Jag ville ha extra allt. Snirklig stuckatur var ju allt jag någonsin hade drömt om i inredningsväg.
Men sen kom verkligheten och allt jag lärt mig från mina år i skolbänken om arkitektur och stilhistoria ifatt mig. Jag insåg att jag ju ville återskapa och bevara snarare än addera överdåd. För mig var det viktigt att det vi adderade skulle kännas tidsenligt och rimma med husets arkitektur i övrigt. Eftersom avsaknaden av originaldetaljer var minst sagt påtaglig i vår lägenhet knackade jag på hos grannar för husesyn, observerade trapphuset och husets fasad – allt för att hitta ledtrådar till hur vi skulle tänka för att renovera med respekt.
Bilder från några av föreningens portar/entréer.
Detaljer i trapphus.
Vid sekelskiftet dekorerades ofta salongen, eller vardagsrummet, med kraftigare och mer snirkliga snickerier eftersom det var detta rum man visade upp, medan de mer privata rummen så som kök, sovrum och hall oftare hade enklare utsmyckning. Med denna bakgrund i minnet samt vår jakt på ledtrådar i och utanpå huset gjorde att valet till slut föll på taklist Z145 till vardagsrummet och Z144 till övriga rum i lägenheten. Samma bakgrund guidade oss i valet av takrosetter. I sovrummen valde vi takrosett R230 och i vardagsrummet och köket takrosett R250. Alla takrosetter placerades mitt i rummen, eftersom det enligt utsaga var så man placerade dessa runt sekelskiftet.
Här har vi kommit en bit i renoveringen, men taklister och takrosetter fattas…
Här börjar taklister komma på plats i kök/vardagsrum. Blev sådan skillnad!
Taklisterna är uppe!
Sovrummet under renoveringen.
Sociala medier svämmar över med hem smyckade med helt magisk stuckatur. Jag är den första att erkänna att det är lätt att ryckas med. För nej, det finns inget finare än en pampig byggherrevåning smyckad med maffig takstuckatur, dörröverstycken och bröstpanel. Men – ja, det finns ett men, alla bostäder ska inte utsmyckas på detta sätt. Varje tidsepok har sin charm och sin historia och den tycker jag man ska bevara, så långt det är möjligt. På Instagram är det ofta omöjligt att se hur val av stuckatur hänger ihop med resten av huset som fasad och trapphus, men i verkliga livet blir detta otroligt tydligt och smärtsamt när det blir fel. Jag vill påstå att vi valt stuckatur och utsmyckning med enorm omsorg och jag uppmanar alla att göra sin hemläxa för att inte riskera, eller åtminstone minska risken, att det blir fel och ohållbart i längden. Om det känns svårt att hitta rätt stuckatur för just din lägenhet är ett tips är att ta hjälp. Antingen av en inredare eller företaget som levererar stuckaturen. D-cor var ett jättebra stöd under vår resa.
Taklist Z145 i vardagsrummet, taklist Z144 i köket samt takrosett R250. Om jag längtar efter att få belysningen på plats? Svar ja!
Taklist Z145 i vardagsrummet.
Taklist Z144 i sovrummet. Här väntar vi på gardiner och taklampa.
Takrosett R230. Tänk när vi får upp en härlig takarmatur i mässing här. Längtar!
I vårt gästrum/hemmakontor. Samma takrosett och taklist som i stora sovrummet. Gardiner kommer hänga bakom taklist. Längtar efter att få börja möblera här!
Jag vill avsluta med att säga att jag absolut inte är någon expert och det finns säkert lärda där ute som har åsikter kring våra val, särskilt när man sticker ut näsan lite som jag gör just nu. Men vi har i alla fall försökt vårt allra bästa och varje val är som sagt gjort med eftertanke och omsorg. Så här i efterhand när vi är klara är vi också otroligt nöjda med slutresultatet som känns så där alldeles lagom för oss, vår lägenhet och dess historia. Vi har bevarat, tagit fram och adderat en stor dos sekelskiftescharm.
