Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

I can’t breath

Jag förstår att ni undrar var jag tagit vägen och ni har säkert märkt att jag inte riktigt har varit mig själv senaste tiden. Jag har haft ett par riktigt påfrestande veckor (eller är det månader?) på jobbet. Jag är trött. Helt slutkörd om jag ska vara ärlig. Jag saknar mina vänner, jag saknar att sova 8 eller åtminstone 7 h per natt, jag saknar att träna eller ens hinna ta en promenad, jag saknar mina sociala medier och Er! Jag börjar se ljuset i tunneln och sommarsemestern har nog aldrig kommit mer lägligt.

Samtidigt är världen i brand. Den fruktansvärda händelse som orsakade George Floyds död är helt omöjlig att inte reagera på. Hur kan det få ske år 2020? Jag är nog inte ensam om att att känna och tänka massor. Jag som är född vit i Sverige en trygg kärnfamilj är enormt privilegierad och jag kommer aldrig att kunna förstå hur många tillfällen i livet som hade sett annorlunda ut om jag inte hade föds vit. Framförallt kommer jag aldrig förstå hur de som föddes med en annan hudfärg varje dag får kämpa. Något jag säkert vet är att det är fel, såklart. Hela mitt väsen skriker det – det är inte rätt att vissa har fördelar på grund av färgen på huden. Det är åt helvete fel. Den fritid jag haft under veckan har jag ägnat åt att försökt att bilda mig. Jag har känt att jag vill ge plats till andra röster, röster som känts viktigare än min i dessa tider. Samtidigt äter det dåliga samvetet upp mig inifrån. Ska jag vara helt ärlig har jag också känt att det känns svårt att prata om det här, men jag inser att min röst och mitt ställningstagande visst spelar roll. Det gör allas. Att vara en anti-rasist är inte bara att “inte vara rasist”. Det är att stå upp, ta ställning och framförallt förstå skyldigheten i att utbilda sig själv och vara källkritisk.

Precis som Elin skriver här så känner jag att jag vill använda den lilla röst jag har – även fast den inte är högst eller starkast. Jag vill göra mer. Jag vill lära mig mer. Jag tycker att Michaela Forni (som förövrigt varigt ett föredöme under denna tid i mina ögon) skrev ett bra inlägg här där hon tipsar om 3 poddar som jag tänkte lyssna på i helgen. Sandra Beijer har samlat tips för alla som vill engagera sig, lära mer och agera här. Frida skrev ett inlägg här som fick mig att fundera över hur mångfalden ser ut i inredningsbranschen. Maria Soxbo har skrivit ett viktigt inlägg vigt åt antirasism, blacklivesmatter-rörelsen och hur vi ska göra för att den här veckan inte bara ska bli en fotnot i historien, utan början på slutet för systematisk rasism här (läs det!). Jag kommer fortsätta att lyssna, läsa på och reflektera. Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta blir början på en förändring av vår värld…

Jag & min lillasyster 1990-någonting.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
2kommentarer
  • Tack för att du tar upp detta! 🖤

    Lisa 2020-06-08 19:25:06
    Svara
  • Bästa jag läst på länge. Tack för att du som influenser vågar prata ut och ta ställning! Önskar fler var öppna och ville utbilda sig om ämnet istället för att ösa med ännu mer hat och okunskap.

    Catti 2020-06-08 09:36:32
    Svara

senaste från Home

34 kvadrats webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!