Jag är fortfarande i chock över gårdagens fruktansvärda händelse. Jag befann mig på kontoret mitt på Stureplan när jag nåddes av den mörka nyheten att Stockholm blivit attackerat. Jag försökte desperat få fatt i alla nära och kära. Jag fick svar att min pojkvän befann sig mitt i kaoset och den fruktansvärda känslan jag hade i magen tills jag fått svar från honom att han var okej var vidrig. Dessutom florerade det rykten om skottlossning på flera olika platser runt om i stan. Overkligt, men tyvärr inte helt oväntat att detta nu har drabbat Stockholm och Sverige. När ska detta få ett stop? Jag har svårt att sätta ord på mina känslor. Mina tankar går självklart till offren och deras anhöriga. Trots detta mörker måste jag ändå hylla alla oss Stockholmare som slöt samman och bemötte hatet med kärlek och omtanke.
