Trots att glädjen för att vi har blivit med hus överväger de tunga känslorna med att lämna vår lägenhet så är det svårt att komma ifrån att det känns lite vemodigt. Om några månader kommer vi inte att bo här längre, utan lägenheten kommer vara en annan familjs hem. Som ni vet har jag (läs vi!) lagt ner hela min själ för att skapa vår drömlägenhet. Renoveringen var otroligt omfattande och det var ingen dans på rosor. Men det var också så roligt och lärorikt att ge tillbaka lägenheten den charmen den förtjänade. Så här i efterhand var allt slit verkligen värt det. Jag fick min sekelskifteslägenhet med fiskbensparkett, stuckatur, takrosetter, platsbyggd förvaring och köksö som jag så länge drömt om till slut. Här har vi verkligen trivts. Och det är ju Sigrids första hem. Jag kommer alltid se tillbaka på hennes första år i livet här i Vasastan med värme. Men nu väntar nya äventyr och en ny fas i livet som husägare som jag verkligen ser fram emot, inte minst för Sigrids skull.
Jag vet att ni är nyfikna på huset och vill veta mer och se bilder. Varken huset vi köpt eller vår lägenhet har annonserats på Hemnet utan försäljningarna skedde under hand. Huset har jag därför inga mäklarbilder på, vi var inte ens på en visning, men jag ska se vad jag kan fiska fram…
Vad jag har mäklarbilder på är dock vår lägenhet. På inrådan av vår mäklare (Joakim Andersson på Skandiamäklarna Vasastan) som visste att vi letade efter hus valde vi att fota lägenheten och göra den ”redo” ifall rätt hus skulle dyka upp. Det visade ju sig att det var helt rätt taktik. För huset med stort H dök plötsligt (och oväntat!) upp och hela köp-processen gick fort. Tack vare att vi hade fotat lägenheten och att mäklaren hade ett stort intresseregister kunde vi även sälja underhand. Ni har ju givetvis sett lägenheten förut, men jag tänker att det kanske ändå är kul att se?
Bilder tagna av Philip Mccann för Skandia mäklarna Vasastan.
