…GIRL!

Ni har varit så nyfikna på om det är en liten pojke eller flicka som ligger i min mage och nu vet ni – vi väntar en liten flicka! Vi är så glada <3

Vi gjorde Nipt-test i vecka 11 så vi har sedan vecka 14 vetat om kön. Vi tar det från början…

Barnmorskan ringde mig en dag på jobbet i september (vecka 12) för att meddela resultatet av Nipt-testet. Jag minns att jag med ett bultande hjärta sprang in i ett telefonbås, stängde om mig och fick tillslut höra de magiska orden att allt såg bra ut. Jag tror mina axlar sjönk minst en decimeter, en sådan enorm lättnad. Jag och min sambo hade bestämt att vi ville ta reda på könet, men att vi gärna ville få veta det samtidigt tillsammans. Jag bad därför barnmorskan att inte meddela könet till mig över telefon. Istället skickade hon hem alla papper med provresultatet per post och berättade att det på första sidan i brevet också stod vad det var för kön.

Vår lilla tjej på ultraljudet i vecka 13 <3

Så fort brevet landade på dörrmattan här hemma ville min sambo slita upp kuvertet (alla som känner honom vet att han enormt otålig haha) medan jag ville vänta till efter kub-testet och passera de mest kritiska veckorna. Vid den här tidpunkten visste bara några få i vår närhet om att vi väntade barn och efter att vi även gjort Kub-ultraljudet som såg bra ut valde vi att bjuda in våra syskon till en gender reveal. Min svåger fick kuvertet där det stod kön, åkte till Ballongverkstan på Sveavägen och gav brevet till kassörskan som förberedde en ballong med konfetti i (rosa för tjej och blått för pojke). Som tur var var personalen så proffsig att min svåger aldrig behövde få veta könet, men för att vara på säkra sidan så skickade vi honom.

Nu var det dags att äntligen få veta…

Ett, två, tre – POFF!

Så chockade och GLADA!

Lily ska få en tjej-kusin! Drömmer om hur roligt de ska få tillsammans. Sommarloven på ön… åh längtar att få se våra tjejer växa upp tillsammans.

Så glad att vi fick dela den här stunden med våra älskade syskon. Älskar er!

Jag var helt säker på att vi väntade en liten kille. Så säker att vi i princip bara pratat om pojknamn (faktiskt nästan spikat ett namn) och tittat på ”pojk-bebiskläder” i smyg. Att det var ett regn av rosa konfetti som föll över oss när ballongen sprack kom därför som en stor chock för oss båda. Eftersom jag tutat i min fästman att jag kände på mig att det var en kille var vi helt inställda på att det skulle vara en liten pojke. Samtidigt kändes det så självklart att det är och alltid har varit en liten busig flicka där inne och visst lyser min glädje genom bilderna? Tänk att jag ska bli mamma till en flicka, att min älskade fästman ska bli pappa till en dotter. Det är så jäkla gulligt att jag orkar inte. Vår lilla TJEJ!

Egentligen spelar ju det absolut ingen roll vilket kön, men jag upplever att allt blev så mycket verkligare efter att vi fick veta. Det var enklare att föreställa sig att det faktiskt var en person i magen och så skönt att slippa kalla lillan för den.

Ni som har eller väntar barn – har ni tagit reda på kön i förväg eller låtit det bli en överraskning på förlossningen?