…no see! Det här bilderna tog jag runt Lucia och tredje advent i syfte att lägga upp här och önska er en glad Lucia, men sedan blev den här lilla familjen sjuk, i omgångar och den lilla energi den här mamman haft till övers har tyvärr behövt läggas någon annanstans än här. Att själv ha feber och känna sig liten och ynklig och ta hand om bebis samtidigt var en liten prövning men på något mirakulöst sätt verkar energin ändå alltid räcka till denna lilla sparv. Som en urkraft. Jag är så mäkta imponerad av alla föräldrar där ute, inte minst mina egna. Mitt i feberyran var jag tvungen att smsa min mamma och tacka för allt hon och pappa gjort för mig och min syster genom åren. Lagom till jul frisknade vi till och Covid-testen var negativa. Det blev en vit jul på landet med hela familjen tillslut. Mer om det i ett annat inlägg… Just nu ville jag bara ge ifrån mig ett litet livstecken, för det har ekat tomt här inne i lite för många dagar.