Bilder från Kristihimmelfärdshelgen på landet då Sigrid var knappt 4 veckor gammal.
Jag kan inte riktigt greppa att vår älskade lilla flicka funnits hos oss i drygt en månad. Tiden har gått så fort. Det känns som att hon precis kom. Samtidigt som det känns märkligt att det fanns ett liv innan henne. Hon är så självklar. Jag blir mer och mer kär i henne för varje dag som går. Samtidigt märker jag hur snabbt man glömmer detaljer om hennes utveckling och olika faser så jag tänkte att jag likt graviditeten ska dokumentera hennes första tid här på jorden. Varje månad skriver jag från och med nu några rader om hennes utveckling och månaden som passerat. Mest för min/vår egen skull såklart, men jag tänker att det även kan intressera några av er där ute som följde graviditeten och kanske själva har jämnåriga barn eller går i väntans tider.
Längd och vikt: Vid födesel – 50 cm, 3471 gram. Vid 3 veckor – 54 cm, 3830 gram. Vid en månad – 55 cm, 4210 gram.
Sömn: Jag hade kolik och mjölkproteinallergi som barn så mamma och pappa fick sova i skift eftersom att jag skrek konstant. Vi hade därför ställt in oss på att vår lilla tjej mycket väl skulle kunna vara en liten skrikis (vet dock inte om sådant är ärftligt?). Hittills har hon dock varit en nöjd bebis som lätt kommer till ro och sover mycket. Första tiden upp mot 20h per dygn – om inte mer. Hon sover bäst i vagnen och på natten mellan oss i sängen i sin sleep Carrier från Najell.
Natten ser just nu ut som följande: Vi går ofta och lägger oss vid midnatt och innan det ammar jag Sigrid. Därefter sover hon mellan oss i sitt nest till ca 03. Då ammar jag igen och byter på henne. Sedan somnar hon igen och vaknar igen vid ca 06 för mat och somnar sedan om till ca 09 då vi stiger upp för dagen.
Utveckling: Bara efter ca 2 veckor märkte vi stor skillnad på att nacken var mer stabil och nu känns hon väldigt stark i nacken även fast vi ändå såklart stödjer huvudet för att vara på säkra sidan. Vid ca 4 veckor började hon intressera sig mer för sin omvärld. Musikmobilen över skötbordet och mobilen i vagnen blev plötsligt väldigt intressanta. Dessa hade hon inte ägnat en sekund till tidigare. Vi märkte även att hon började följa oss med blicken mer och hon älskar att härma mamma och pappas minspel. Gapar vi, gapar hon. Lipar vi, lipar hon. Så gulligt! Lill-tjejen har också bjussat på både leenden och ett par skratt(!?).
Mat: Sigrid hade på första BVC-hembesöket (nästan) gått upp till sin födelsevikt så hon är ett litet matvrak. Amningen har fungerat väldigt bra från start. Sigrid hittade bröstet redan första timmarna på BB och mjölken rann till ordentligt natten mellan dag 4 och 5. Wow(!) vad brösten blev stora, tunga och spända. Ingen skön känsla vill jag lova. Någon som känner igen sig? Tack och lov släppte det efter något dygn genom att jag ammade, ammade och ammade. Jag tycker hittills bara det är mysigt att amma och har från start gått på känsla vad gäller när och hur mycket. Jag märker när hon är hungrig och vi har därför inte följt något schema eller väckt henne för att amma som jag hört vissa får rekommenderat. Vi har därför inte valt att introducera varken flaska eller ersättning ännu.
Rutiner: Än så länge är hon så liten och vi har därför anpassat oss efter behoven som vi tycker hon signalerar och följer inga scheman eller rutiner.
Sigrids lilla outfit – Klänning och solhatt från H&M och strumpor från Åhléns (de verkar vara slut, men finns liknande hos KappAhl. Även Ellos har ett sött set med klänning och hatt.
Den rosa lilla muslinfilten i vagnen är från Summerville finns hos Babyland.
Vi introducerade nappen för Sigrid tidigt – dirket när vi märkte att amningen flöt på (ca dag 4-5). Favoritmodell på napp är denna från Mam (vilken även min vän som är tandläkare rekomenderade oss – tydligen är den bättre för hur bettet(?) utvecklas.
Vagnen är en favorit – hon älskar att åka vagn. Här tar hon en tupplur i skuggan i vagnen (Cybex Priam från Babyland) på landet. Insektsnätet hittar ni HÄR. Vagnmobilen finns HÄR.
Sammanfattningsvis tycker jag att första tiden med vår lilla tjej i huvudsak varit otroligt mysig. Första två veckorna var såklart lite jobbiga rent fysiskt för mig och jag är enormt tacksam och glad för att min sambo var hemma 3 veckor med oss. I övrigt har det varit lite av en omställning för vår relationen att få en bebis med en ny typ av vardag där vi ju naturligt har olika roller och ansvarsområden som tagit lite tid att landa i. Denna första månad har vi mest hängt hemma, bebis-gosat och inte haft allt för mycket besök utan fortsatt försökt begränsa vårt umgänge till familj och de närmaste vännerna (mest utomhus) pga av Covid-19 men också för att jag ville landa som familj och i rollen som mamma. Jag ville inte att bubblan skulle ta slut. Det var först efter 4 veckor som jag började ”längta ut” och vara sugen på att hitta på saker – mer om det i nästa uppdatering.
