Jag tänkte att det är dags att börja skriva ett inlägg i veckan om min graviditet i klassiskt ”vecka för vecka”-format. Veckorna springer iväg så det är hög tid. Jag närmar mig nämligen snart den magiska gränsen och nedräkningen med bara 100 dagar kvar till beräknad födsel. Jag har full förståelse för att många (några?) av er har noll intresse av min graviditet, medan vissa tycker att det ska bli spännande att följa. Det är omöjligt att göra alla nöjda och som ni vet jobbar jag med att göra mer saker för min egen skull. Så till alla er som absolut inte vill läsa, jag tvingar ingen. Skrolla bara förbi 🙂
Det här inlägget kommer egentligen lite sent. Jag skrev det i förra veckan, men hann inte riktigt publicera det innan jag var inne i vecka 26. Som sagt, veckorna går fort nu. Nedan kommer hur som helst summeringen av vecka 25…
Nu har lite mer än 60% av graviditeten passerat. Det känns både läskigt å lite stressigt på samma gång. Min sambo tjatar om hur mycket han längtar efter vår lilla skatt, medan jag mest är stressad över allt vi ska hinna med innan h*n får kika ut. Vår renovering är nästan klar. Men fortfarande finns en del grejer kvar som jag känner att vi bara måste få färdigt så snart det bara går. Handfat i badrummet är en sådan sak (helt sjukt att vi tvättat händerna och borstat tänderna i duschen i snart ett år. Smällar man får ta när man inte kan bestämma sig…). Dessutom har vi inte köpt några baby-grejer än (förutom några söta plagg som jag inte kunde motstå att klicka hem för att fira efter rutinultraljudet). Är det någon av er som vet om det brukar vara mellandagsrea på baby-/barn-grejer? Därutöver känner jag att jag inte riktigt har tagit in att JAG ska bli mamma. Jag hoppas att julledigheten ger utrymmer till lite vila och reflektion för att på riktigt försöka landa i och njut av sista 100 dagarna av graviditeten…
Vad har hänt sedan sist? Jag har ju inte använt detta formatet med vecka för vecka tidigare. Men sedan jag skrev om graviditeten sist haft samtal med min chef och HR om framtiden och en plan för resterande tid innan jag går på föräldraledighet. Det känns så skönt att ha en plan. I onsdags var vi hos barnmorskan. Vi går hos Vasamamma här i Vasastan och där får partner följa med vilket jag läst inte alla får nu under restriktioner pga Covid-19. Jag vill ju dela hela den här graviditeten med min fästman och det skulle kännas tråkigt att inte ha honom med. Det är ju pga pandemin så mycket man blivit ”snuvad” på t ex föräldrakurs och profylax.
Hur mår bebis? Med tanke på aktiviteten i magen så verkar bebis må bra! Jag älskar att känna vår lilla bebis härja runt där inne. Enligt baby-apparna jag använder – Babyjourney (där jag har vänner som jobbar och varit med och startat!) samt Preglife) är bebisen nu ca 30 cm lång(!) och väger ca 700 gram. Bebisen kan knyta sina händer och greppa sina fötter. HUR GULLIGT? Hos barnmorskan fick vi också lyssna på det lilla hjärtat som slog fint. Tänk att jag har två hjärtan som slår i min kropp…
Å kroppen? Jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig från några väldigt intensiva veckor på jobbet – har känt mig rätt slutkörd om jag ska vara helt ärlig. Och lite irriterad. Om det är stress eller hormoner låter jag vara osagt. Vill hitta tillbaka till mina rutiner med dagliga promenader. Tycker det är så svårt att komma ut i det här vädret när vi inte ens bjuds på lite lite dagsljus. December 2020 måste ju slå något form av rekord när det kommer till brist på ljus… Men nu går vi mot ljusare tider igen. Äntligen!
Jag har börjat få känningar av magkatarr och sura uppstötningar och har efter samtal med barnmorskan börjat äta Novalucol som hjälper. Det är nog en kombination av dålig sömn, stress, matvanor och graviditeten som är boven. Jag har även haft ont nedanför revbenen på höger sida – kan h*n ligga och sparka/trycka mot revbenet redan så här ”tidigt” må tro?
Skillnad mot veckan innan? Jag inser att tonen ovan inte är särskilt positiv, men jag är faktiskt gladare än det kanske låter. Förra veckan var bäcksvart om man jämför med hur jag känner idag. Mitt psykiska välmående är verkligen på uppgång och jag ser ljuset, det har börjat vända. Julledigheten närmar sig. Jag trivs i min gravidkropp med min lilla mage och egentligen har jag inte så mycket alls att klaga på just nu.
