Just nu går jag med lycka i ena benet och sorg i det andra. Lycklig och tacksam över vår fantastiska semester och att jag är förlovad med världens finaste kille. Sorg för att min älskade farmor somnade in när vi var borta. Vi fick veta när vi landade i Sverige för att familjen ville att vi skulle få fortsätta njuta av vårt <3 Hon var gammal och förutom nu i slutet har hon fått leva ett underbart friskt liv med sin man, barn och barnbarn. Min farmor var den piffigaste jag visste som barn – alltid i en perfekt page, kvinnlig, välklädd och doftade svagt av blommor. Dessutom var hon en mästare i köket. Jag minns också tydligt hur hon och farfar brukade ta mig och min syster till någon insjö om somrarna för att bada och att att jag var så förundrad över att hon nästan aldrig sa nej till ett bad. Framförallt så var hon min pappas mamma och jag är evigt tacksam för hur hon har uppfostrat honom till den fina och kärleksfulla mannen och förebilden han är. Jag skulle aldrig kunnat önska mig en bättre pappa. Så tack farmor för det & tack för alla fina minnen <3